- JÖNNA

Jag tror att man klarar så mycket mer än vad man tror! Eller jag vill iallafall att det ska vara så. Det handlar helt enkelt snarare om att våga ta steget, våga tro att man kan klara det och sen våga vara ihärdig. Helt enkelt inte ge upp innan man har lyckats. Man måste ju se möjligheter innan man ser problem, annars blir allt väldigt svårt och jobbigt. Problemen är ju till för att lösas.

Just detta har jag fått inpräntat i huvudet de senaste tre åren, man ska tro på sig själv och aldrig säga nej i idéfas.

Ett exempel på motsatsen är min mor & fars reaktion när jag berättade om min och Saras planerade flytt till Paris.
"Tror ni det är så lätt att få jobb? Hur ska ni få tag på en lägenhet, ni kan ju inte bo hos Marita? Vet ni vad som ingår i en hyra, el t.ex.? Det är många kostnader som tillkommer!"

Jag blir så trött, kan man vara mer negativ? Det är inte så att vi har tänkt flytta i morgon, there's still time! Hur lätt är det att försöka se möjligheterna i livet om allt som möter en är negativt? Vi är inte dumma i huvudet, efter att ha klarat av Borås tuffaste gymnasielinje så vet vi vad som krävs. Det är ju självklart att man måste kolla upp och fixa en massa saker om man ska flytta till en ny stad, speciellt i ett nytt land.

Jag orkar inte säga annat än att jag blir så trött! Aldrig kan någonting vara bra...



Men Sara, jag vet att vi klarar det. Vi är entreprenörer och om vi så ska hanka oss fram på vin och bröd (ey Frankrike) så vet jag att vi kan. Vi får väl starta MLD där nere om det skulle krisa sig.

Så det så.